Oj oj oj, Valvakan håller på och sd har fått skrämmande stort antal röster. Barnen är hemma hos mig, ligger och sover i min säng (var annars?). Jag är uppe, rastlös...
Anar en förkylning som ligger och trycker i bihålorna, har tryckt i mig echinacea och bamyl hela dagen. Måste orka mitt pass imorgon- det ger mig energi att orka.
Ska börja veckan med att åka på lärledarutbildning tillsammans med min favvokollega M. Kanske hinner ha lite peptalk i bilen- vi ska nämligen leda en workshop gemensamt på en studiedag på fredag, har inte förberett oss speciellt väl... M har fixat en powtoon pres som jag ska snacka till tänkte vi.
Det som är jobbigt nu är att L hela tiden håller på att försöka pocka och locka genom att ge mig presenter, sms:a att han älskar mig, försöker ge mig utrymme ekonomiskt. Han vill ha mig tillbaka, Visst känner jag mig smickrad men samtidigt är det oerhört sårande att det liksom passar NU att göra sånt- det som jag saknat genom de sista åren av vårt förhållande. I vårt gamla gemensamma hem har han rensat och städat på nedervåningen och hängt upp en tidig bild på oss från 01 när vi är sådär nykära och pussas i en fotoautomat på Liseberg. DEn bilden har inte varit viktig för honom tidigare- men nu ska den minsann trona mitt på kylskåpet. Och när han säger hejdå till barnen och säger att han älskar dem säger han att han älksra mig också- inför barnen. Så jag är liksom den elaka- pappa älskar mamma, men mamma älskar inte pappa längre... Så är det ju inte riktigt. Tycker det är skit att han gör så. Vadå målar upp en falsk bild inför barnen?
Får väl se om han fixar att hämta dem på eftermiddagen imorgon som han lovat men ej kunde infria första veckan. Det är ju tänkt att de ska vara hos honom på måndag em eftersom jag har mitt pass sen senare på kvällen. Dock har Li dispens att åka med mig och jympa eftersom hon inte vill sova hos L. Än så länge har det funkar med J att sova där, iaf på måndagar.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Snart har det gått en månad sedan jag lämnade min man. Efter en lång tid av oro, frustration och parallella liv under samma tak gick det bara inte att stå ut längre. Det fanns många saker som påverkade, men den utlösande faktorn var hans missbruk.
Första dagarna efter flytten minns jag som i dimma- gick på ilska, överlevnadsinstinkt och adrenalin. Fattar nu i efterhand inte hur jag orkade. Jobbade, lämnade och hämtade barnen, grinade mellan varven, ringde en massa samtal till soc, f- kassan, adressändring, vattenfall, handlade och lagade mat, fixade med nya möbler och inredning.
Nu när den första krisen lagt sig känner jag mig helt urlakad. Så fylld av ångest.
När jag skriver detta börjar jag tänka om det kanske är korkat att skriva det under samma gmail som jag använder i yrkesrollen, men vem sjutton är intresserad av att kolla vilka bloggar jag skriver eller inte.....
Internet är nog ett bra ställe att gömma sig på....
Barnen är hos L och jag saknar dem så det värker. Saknar vår familj, Saknar det vi aldrig fick, det vi aldrig blev. Jag vet ju att vi typ aldrig hade det så som jag tycker man ska ha det i en vanlig familj, ändå sitter jag här och målar upp nån slags fantasibild av det vi aldrig hade eller kommer få och saknar det. Hur är man funtad egentligen? Självförräderi och självplågeri kombinerat i ett liksom.
Klockan är 16. 45 och jag hoppas barnen kommer SNART. Blir handlingsförlamad utan dem.
Samtidigt kan jag inte sitta still intill dem när de är här- nä, då flyger jag omkring och gör alla "måsten", trygg i vetskapen att de sitter där i soffan...
Valdagen idag. Har ännu inte varit och röstat. Har inte duschat. Är rödgråten. Har ingen aptit, men ligger och småäter hela nätterna så smal blir jag då rakt inte.
Näääääääääääää, blääääääääääääääää. Måste bena upp skitekonomin också. Ska träffas på onsdag jag o L och försöka komma överens som sansade människor. Äh, tar o duschar.
A ringde o bjöd på kaffe. Tack gode gud att jag har henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar